Vilket av följande påståenden rörande ventrikelulcus och duodenalulcus stämmer?

Rätt svar är att patienter med ventrikelulcus har ofta lägre kapacitet att producera saltsyra medan patienter med duodenalulcus ofta har högre kapacitet att producera saltsyra.

Vid H. pyloriinfektion, vilket tillsammans med NSAID-konsumtion är den ledande orsaken till ulcus, kommer en infektion som dominerar i antrum leda till lokalt ökad pH och minskad produktion av somatastatin samt ökad produktion av bl.a. gastrin och histamin. Detta stimulerar parietelcellerna i främst corpus och fundus att börja producera mer saltsyra. Mer saltsyra i proximala delar av duodenum leder till duodenal gastrisk metaplasi och senare en duodenal H. pyloriinfektion (H. pylori kräver gastrisk slemhinna för att kunna infektera, därmed är metaplasin ett nödvändigt steg i processen för utvecklingen av duodenala ulcus) och slutligen duodenala ulcus.

En H. pyloriinfektion i hela magsäcken, d.v.s. en pangastrit, kommer leda till minskad saltsyraproduktion med tiden då parietalcellerna skadas och atrofierar. Atrofi av ventrikelns slemhinna leder till minskade skyddsfaktorer i form av bl.a. mukus och bikarbonat och därmed till utveckling av ventrikulära ulcus.